Thursday, 14 January 2010

en glimt av taitai´s vardag i Beijing

Det bästa med att vara lyxhustru, eller taitai som det kallas, är att man kan kliva ur sängen på morgonen och ta på sig träningskläderna. Efter frukostfix när man och barn farit till skola och jobb kan jag ta en timmes taitai träning. Vardagslyx kallar jag det!

Vi har ju förmånen att få bo nära ett klubbhus med alla tänkbara faciliteter och service. Här på vårt område är det vackert, rikt och skönt. Bifogar en bild på vårt hus i eftermiddagssolen med snöskottarlaget, som nu har skottat hela området fritt från snö (de flesta har enbart kvastar eller spånskivor att skotta med);








Men Kina är kontrasternas land. Ibland får jag cellskräck här i området och måste UT! Vi kan då gå, cykla eller åka ut från vårt bostadsområde och också uppleva fult och fattigt. All snö som kommit har gjort omgivningarna fantastiskt vackra, men så hittade jag en mindre skön fläck. Inte undra på att luften är tung att andas ibland när resterna från uppvärmingen med kol ser ut såhär;









Ibland är Kina enormt komplicerat, ibland är det väldigt enkelt och okomplicerat. Det är stort, väldigt och enormt. Folk stirrar och förstår inte ett ord av vad du säger, än mindre förstår jag vad dom säger. Det kinesiska uttalet är svårt. Ett ord kan betyda vatten om du uttalar det med sch ljud, eller snö med ch ljud.
HURRA för min kinesfröken Kathy som har en ängels tålamod! Jag har dragit ner på lektionerna till endast 1 g/vecka, för här finns så mycket annat att upptäcka så tiden räcker inte till.

Som idag till exempel, for jag till närmsta kinesby, en promenad in på bakgatorna ledde till en liten bakgård där vi fick en rundvandring och lektion i duvskötsel -något som kinesiska män är
mycket intresserade utav och väldigt stolta över! Hela föreläsningen skedde på kinesiska så jag är rätt osäker på vad han sade, men kul och lite spännande var det!




I denna kinesby sitter det 3 små damer som syr västar, jackor och kappor på beställning. Bara att välja färg, modell, blixtlås, knappar, sömmar, luva eller inte osv osv. Så om en vecka får jag hämta min blå täckjacka fylld med ankdun. Återstår att se hur den blir, värt att testa för 230 kr.









Som avslutning på dagens glimt bifogar jag en bild på två bilar. I Kina är det TRÅNGT. Alla trängs, ibland känns det som om man slåss för glatta livet för att ta sig fram. Här bor nästan 1,5 miljard människor, så man bor trångt, man är ALLTID omgiven av andra människor, man delar på allt utrymme. Alltså är man vid att ha människor nära sig. Alltså flyttar man inte på sig om du möter någon på gatan. Inte heller om det kommer en bil eller cykel. Kolla bilden - de körde förbi varandra. Inte en enda skråma på någon av bilarna. Bara man tutar lite går det så bra så.